För en sekund försvinner världen och nostalgin skickar mig tillbaka till 1989, då jag flängde omkring på Myrflodammen i Tandådalen med barnslig entusiasm.
Jag fick beröm av mamma och pappa. De tyckte att jag ”sprang fort”. Det här med glid var en finess som varken dem eller jag begrep mycket av.
![]() |
Skulle även behöva hjälm i utförsbackarna mot Oxberg. |
Jag var nio år då, gillade nyponsoppa med skivade bananer, jag sprang på skidorna.
En oförstörd pojke.
Nu är jag 30 år, gillar Staropramen och stakar i slowmotion.
En sargad man.
Och på något sätt, mitt i allt, ska jag försöka genomföra ett Vasalopp på sju timmar och 30 minuter.
Du är fortfarande en oförstörd pojke. Jag har allt sett dej springa fram (bokstavligt talat) på skidorna för inte alls så länge sen.
SvaraRaderaDags att uppdatera veckans träning ;-) Du har väl kvar så att det går att gå tillbaka och se gamla veckors träning?
SvaraRaderaDags för en uppdatering tycker jag, Guldbyxan...
SvaraRadera