98: Anonyma vallaoister

Av alla fiffiga appar jag laddat ner är Mina utgifter den mest klockrena. I nördig statistikanda har jag i tre månader bokfört hur mina surt förvärvade sedlar, en efter en, hamnat i andras plånböcker.

Ingen annanstans får ett knippe körsbärstomater en ärlig chans att samsas med en bostadsamortering på ett transaktionskonto.

Men framför allt visar uppställningen att jag mer än gärna donerar dinarer på träningsrelaterade prylar. Ni vet hur det är. Ordning och reda, pengar på fredag. In i en sportbutik på lördag och så är pengarna förstörda.

Framförallt är jag en sucker för fästvalla. Jag äger vallaburkar i regnbågens, rastafarins och Bengt Grives alla färger.

I ren villfarelse skulle jag kunna misstas för att vara motionärernas svar på Larry Poromaa. I verkligheten kan jag inte ens rapa upp vad som kvalitetsmässigt kännetecknar XC-, LF-, HF- och VR-burkarna.

Men mitt hyllplan är prydligast i stan. Åsynen av burkarna är som en påse Gott & Blandat för ögonen. Det är vackert i all sin färgskiftande enkelhet.

VasaTösen är, med allt rätt, lite ängslig för min tilltagande konsumtion. Jag ser framför mig hur jag delegeras till Coop för att köpa crème fraîche och dijonsenap för att sedan återkomma med en burk Swix (ny färg!) och en stålstickel.

Hur skulle det tas emot?

Tänk om hon inför näringsförbud på vallaprodukter.

Hemska, svidande tanke.